sonja sonya sonia sona

Alla borde ta och titta på www.thisismyworld.devote.se super bra blogg tycker jag och jag menar att alla ska kolla. min e väldigt dålig däremot och ska läggas ner. kanske skaffar en ny blogg någongång i framtiden. för just nu ska jag sluta sitta vid datorn så mycket och komma ikapp med läxorna, speciellt franskan. Ska blir lite bättre också. Hej då och ha ett fortsatt bra liv :D

Jag brinner, av varmhet. Jag kan inte resa mig eller stå upp länge. Blir kraftigt yr då. Som om allt snurrar, och det dunkar i huvudet. Känns som jag ska spy när som helst, men det kan ju inte hända? Jag har ju inte precis ätit något. Benen känns som kokt spagetti. Huvudet känns som en bomb som kommer att explodera i vilken sekund som helst. Energin ligger på låg nivå.

Hej feber.

Skolan var jätte rolig idag, inte på lektionerna med imellan åt i alla fall. Har inte skrattat så mycket som idag på länge. Riktigt skönt faktist. Känner mej glad idag. fri på något sätt, jag vet liksom att något kul kommer att hända nångång snart men jag vet inte vad... I alla fall, första dagen som tränare idag. Och gud va mycket energi små barn har. Först sprang dom runt jätte mycket, så jag tänkte att dom kanske skulle bli lite trötta i slutet då, men dom blev tvärtom mer springiga. Små barn i åldern cirka 4-5, väldigt glada och nästan alla flickor hade små rosa ballerina dräkter, utom en, hon hade en svart... Men alla var jätte sööta och snälla, dom var lite rädda för mig först, men sen kom dom på att jag inte bits, haha (: Jag har faktist haft en bra dag :'D Och Sofie fick mej så klart att stor flabba på min egna träning på kvällen så att jag misslyckades totalt med mitt mål, att ta gymnastik på allvar... Men det var riktigt roligt, utom att jag råkade slå till Sofie när hon skulle passa mig. Ha de bra alla (:

Jag mådde inte alls bra imorse. Kunde knappt ställa mig upp. Kom cirka en timme försent till skolan, men whatever, ingen bryr sig ändå. Imorgon börjar jag jobba med Sofie, en människa som är helt konstig men ändå smart, och hon lever på sitt sätt, hon är en person som går efter det hon vill och som alltid försöker. Vi kommer inte så bra överens längre, och det är mitt fel, mitt och min dåliga personlighets fel. Men imorn ska vi i alla fall bli hjälp tränare till smågrupper i gymnastik, för barn mellan 4-7 år. Ser verkligen fram emot det. Wish me luck ;)

Skulle faktist egentligen fråga dig idag om du ville följa med på festen, så att du hade nån att gå med till den större festen. Men på grund av att ditt humörsväng så slapp du prata med mej. Och du slapp också festen.

Jag stod där, helt ensam, vid skolan. överallt var det släckt förutom i musikshuset. Jag kände ett par droppar träffa min kind, det verkade som om det skulle börja regna, eller var det bara att det stora, läskiga, ruttna träden som jag stod under som var blött och fällde vatten, kanske tårar? Kanske var trädet ledsen för att det började bli gammalt, och för att den var ensam nu när alla fåglar, och hans egna löv hade lämnat honom? Jag stod och fantiserade ihop en liten b´story om trädet medans jag väntade på att min mamma skulle hämta upp mig efter att jag hade varit på en tjejkväll på fritidsgården. Jag stod och funderade vidare på trädets historia enda tills regnet började falla ner, jag bara stod kvar ute vid vägkanten eftersom jag inte ville springa in i musikhuset, för att risken skulle va att min mamma trodde att jag hade gått hem. Jag skulle börjat gå hem om jag inte hade haft så fruktansvärt om i mina knän de senaste dagarna...
Jag blev rädd när jag hörde någon viska mitt namn, jag kollade runt om mig om jag kunde se mamma, men jag såg ingen.  Om och om igen hörde jag någon viska mitt namn. Viskandet kom från skolans skolgård, där mellanstadie barnen brukar hålla hus på rasterna. Jag var arg på mig själv, eftersom jag var rädd och för att jag inte hade tankat på min mobil med pengar. Varför kom inte mamma bara? Viskandet slutade och plötsligt drog en kraftig vind igång. jag spran till musikhusets dörr och stod under taket för att skydda min dunjacka från regnet. Ett kraftigt skrik hördes från ett av klassrummen i skolan. Jag ville gå dit och titta men vågade inte alls röra mig. Skriket upprepades. Jag höll för mina öron. Varför står jag kvar här egentligen? Jag började gå mot bilvägen. Egentligen vill jag bara springa därifrån men kunde inte för smärtan. Jag hade vägrat ta med mig mina kryckor till fritidsgården. Klockan på mobilen visade kvart över tio, mamma skulle alltså egentligen avrit här föt en halvtimme sedan. Tillslut kommer det en bil i fullfart mot mig, jag ser på regestrerings skylten att det är numret på mammas bil, för en sekund blir jag glad och står kvar där jag är eftersom jag vet att mamma kommer stanna, men bilen stannar inte, utan dej kör på mig... Sedan bara slocknar allt.

Jag vaknar upp någon annan stans, fast nu är det morgon. Var det en mardröm jag drömde, eller hände allt det här i mitt inte så sagolyckliga liv?