klumpiga jag (a)

Jo, jag är väldigt bra på att skada mig när jag just håller på med gymnastik. Såg en film om en tjej som tränar gymnastik och tar det på riktigt allvar för att nå till OS, men sedan går hon övergränsen och börjar ta smärtstillande piller och slutar äta. Hon kämpade verkligen riktigt hårt, men hennes föräldrar tvingade sedan henne att sluta.
Då insåg jag faktist att jag vill bli bättre på gymnastik, och ta det på lite mer allvar för att åtminstonde lära mig dom lättaste hoppen och grunderna på matt-grenen och att försöka satsa mer. Jag har liksom alltid varit den som är rädd för att prova nya saker. Men nu ska jag verkligen ge det mesta jag kan för att inte förstöra för mitt lag på nästa tävling.
Och nu är då problemet, att när jag börjar prova nya saker så skadar jag mig alltid, förra våren skada jag nyckelbenet när jag försökte gå på händer, sedan har jag stukat handlederna på båda händerba flera gånger, fått små hjärnskakningar och nu, en hård stukning på den högra foten, jag har nog inte all tur med mig...

Många tänker säkert:
Ähh, hon fejkar bara, hon kommer ju ändå kunna gå imorgon igen...
Visst, jag kan ju gå nästa dag utan mina kryckor, men det är för att jag försöker hålla foten aktiv så att jag i fortsättningen alltid kan gå på den. Och jag kämpar ju också, för det är inte hur kul som helst att gå på kryckor, man får ju stora blåmärken underarmbågarna och jätte ont i handlederna, men det positiva är ju att man tränar armarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0