vågar jag eller inte?
Vågar jag, eller inte?
Det är en fråga jag ställer till mig själv varenda gång jag står tio meter ifrån den röda trampetten. Kommer jag våga, eller kommer jag slå i huvudet i kanten av trampetten? Jag springer och intalar mig själv:
Kom igen nu! Du måste klara det hära annars sabbar du för hela laget på söndag. Du kommer få avdra på tävlingen då och allt arbete kommer bara bli bortkastad tid...
Jag sprang lagom snabbt och hoppade på det röda korset. Jag flög. Försökte kolla upp för att få den hög. Hög så att jag för en gångs skull på länge inte ska få kritik. Jag tittar på planschen som hänger lite under taket. Sträck, ihop och ut.
Jag landar. Jag ramlar inte, jag faller inte. Utan jag lyckadess ställa mej.
Snygg volt! ropar de flesta och börjar klappa för varann.
